Strindberg som novellist är något helt annat än Strindberg som romanförfattare. (Med undantag för Hemsöborna). De kortare berättelserna bör definitivt både läsas och läsas om.
De historiska berättelserna Per och Pål, Beskyddare, Högre ändamål och Odlad frukt är ju helt fantastiska - både berättartekniska och propagandistiska mästerverk! Det bistra konstaterandet "och det är inte ändrat än", som avslutar Per och Pål, känns ända in i själen apropå de tidlösa missförhållanden som novellerna gestaltar. Frågan är om satsen dessförinnan ("och det kan ingen människa ändra") är lika sann?
