Ringarnas herre av J R R Tolkien

Inspirerad av bokreans närmast utförsäljningsartade pris på... ja vad ska vi kalla Tolkiens epos? "Härskarringen"? "Sagan om ringen"? "Ringarnas herre"? Kanske Sagan om ringen är den benämning som kommer att överleva, även om den nyaste översättningen ordagrant följer Tolkien och kallar eposet som helhet "Ringarnas herre" och första boken "Ringens brödraskap". Är det något som blir kvar av Ohlmarks´ översättning, så är det nog begreppet "Sagan om ringen".

Hursomhelst - boken ÄR en läsupplevelse även läst i vuxen ålder. Bara man kommer in i den närmast magiska stämning som uppenbarar sej efter omkring 50 sidor. Själv läste jag den dag som natt under ett jullov i studiernas Lund, och jag måste nog säga att den film jag och Tolkien gjorde tillsammans den gången (alldeles i början av 1994) var bättre än allt Peter Jackson åstadkommit i den vägen. Tyvärr hade jag den bara i mitt huvud, och den bleknade bort med åren. Jag tvivlar dessutom på att den skulle bli lika bra om jag läste om boken idag.

Men jag ska läsa om den, absolut! Det är roligt att se hur uppskattande Göran Hägg ställer sej till den, även som ren litteratur betraktad, i sin bok Världens litteraturhistoria. Fantasyns uppfinnare, J R R Tolkien, förtjänar verkligen sin plats i litteraturhistorien. Även om jag nog tycker att en förkortad upplaga av ringberättelsen kunde vara motiverad. Med tanke på hur många andra klassiker som bearbetats och komprimerats utan större skada för innehållet. Det finns några verkligt tradiga avsnitt, t.ex. det om Lavskägge i Sagan om de två tornen...

Bokrean 2007

Det finns faktiskt en del fynd att göra på årets bokrea. Med glädje har jag köpt Göran Häggs "Svenskhetens historia", liksom J R R Tolkiens "Härskarringen" (39 kr!!!). Nordisk flora och receptbok för barn hör också till favoriterna. Liksom Narniaserien. Jag har dock avstått från att köpa en mängd krigshistoriska böcker, även om det kliat i fingrarna. Andra världskrigets förlopp - och förstas! - skulle jag som historielärare nog behöva ha bättre koll på. Och svenska slagfält... nej, det får vara. Verklighetens hemska krig i all ära, men jag föredrar nog att läsa Sagan om ringen. (Som läsupplevelse alltså).

Böcker jag läst, del 1: Författare från A till B

OBS: Denna lista innehåller endast böcker jag läst med alltmer stegrat intresse, d.v.s. böcker som jag gärna skulle läsa om och alltså i någon mening rekommenderar.

Ahlgren, Ernst: Fru Marianne
Alfredsson, Hans: Lagens långa näsa
Almqvist, Carl Jonas Love: Det går an, Drottningens juvelsmycke, Grimstahamns nybygge, Kapellet, Svenska fattigdomens betydelse
Andersen, Leif: Gud, varför sover du?
Andersson, Dan: Kolvaktarens visor, Kolarhistorier
Armstrong, Karen: Historien om Jerusalem
Augustinus: Bekännelser
Bayley, John: Iris – en sorgesång
de Beauvoir, Simone: Det andra könet
Benedictsson, Victoria: Fru Marianne
Bengtsson, Frans G: Röde Orm, De långhåriga merovingerna, Tankar vid en myrstack, Silversköldarna
Bergman, Hjalmar: Clownen Jac, Flickan i frack, Markurells i Wadköping, Swedenhielms
Björk, Knut: Den unga björk i skogen, Stigmanshövdingen på Ödmården, Profetfurstar och vardagskristna
Björk, Nina: Under det rosa täcket
Björkquist, Manfred: Eros och personligheten
Blanche, August: En prästmans anteckningar, En skådespelares äventyr, Hyrkuskens berättelser
Boberg, Carl: Hvad skall man bli?
Bondeson, August: Skollärare John Cronschougs memoarer
Bonhoeffer, Dietrich: Alltid hos dig, Efterföljelse, Liv i gemenskap, Motstånd och underkastelse
Boye, Karin: Kallocain
Brantenberg, Gerd: Egalias döttrar
Braw, Christian: Nåden och världen, I världen, I Sverige, I tiden, Till minnet, Bättre människa – bättre chef, Erfarenhetsbaserat ledarskap
Bunyan, John: Kristens resa
Buscaglia, Leo: Leva älska lära
Busch, Wilhelm: Kom hem, Ljus över korset
Böök, Fredrik: Resa i Sverige

Oron vid älven

En riktigt, riktigt bra bok är Allan Sandströms om Nils Grubb. "Oron vid älven", utgiven på Artos 2005, trodde jag länge var någon sorts kyrkohistorisk uppsats om en kyrkoherde i Umeå på 1700-talet. Och så läste jag den, och upptäckte att det var en roman, spännande som bara den! Bra gjort, Allan!