Bra böckers gröna lexikon från 1980-talet

En fantastiskt bra bokserie - inte minst bildmässigt! - är Bra böckers lexikon från 1980-talet. Det finns massor med reproduktioner av berömda konstverk, och även i övrigt har redaktionen fattat att en bild ofta säger mer än 1000 ord.

Tryckkvalitén är kanske inte alltid den bästa, men som helhet är Bra Böckers bildmaterial överlägset t.ex. Nationalencyklopedins. Ändå kan man lätt få de 25 banden för en eller ett par hundralappar på andrahandsaffärer. (Alltså 4 eller 8 kronor för ett härligt, välmatat band!). Jag kan bara rekommendera serien - den gröna färgen gör sej dessutom mycket bra i bokhyllan.

Bannlyst

Nu har jag läst en av Selma Lagerlöfs mindre kända småromaner: Bannlyst. Det är en stark fredsappell, och romanens huvudpoäng, att det väl måste vara ännu viktigare hur vi behandlar de levandes kroppar än de dödas, känns märkligt aktuell i ljuset av "Kistskandalen" inom begravningsväsendet.

Jag tycker varken att man ska spräcka kistor med grävskopa eller tugga på döda kamrater (som i Bannlyst), men Selma Lagerlöfs poäng sitter som gjuten: att - som i första världskriget - räkna ett människoliv som mindre än ingenting måste vara en värre försyndelse.

Nåväl, helst bör vi naturligtvis visa respekt för BÅDE levande och döda kroppar. Det ena utesluter inte det andra.

Rent litterärt måste nog romanen betraktas som en av Selma Lagerlöfs sämre. Melodramatiken tillåts skena iväg, och när huvudpersonen till sist bevisas vara oskyldig till kannibalismen tycker jag att huvudpoängen går lite i stöpet.

Osynliga länkar

Selma Lagerlöf (150 år i år) är allt en rasande skicklig novellist! Jag läser nu om hennes samling "Osynliga länkar", där både hennes kanske mest berömda novell, Gudsfreden, och en mer lågmäld ironisk novell, Morbor Ruben, fängslar mej något alldeles enormt. Vilken berättare! Vilken teknisk skicklighet och vilken förmåga att hitta stoff!

Egentligen är Lagerlöf novellist även i sina romaner. Varje kapitel är ofta möjligt att läsa som ett avslutat helt - både i t.ex. Gösta Berlings saga och Nils Holgerssons underbara resa. Noveller inom en ramberättelse - så skulle man kunna karaktärisera flera av de större verken. Hennes sista bok t.ex., Anna Svärd, har med rätta bedömts strängt som helhet betraktad (det öppna slutet gör ingen människa glad), men t.ex. inledningskapitlet Karlstadsresan är helt enkelt lysande som novell betraktat!

Men som sagt, nu är det Osynliga länkar som gäller. Vilken variation, vilken berättarglädje! Göran Hägg har hjälpt mej att upptäcka långnovellen Dunungen som avslutar samlingen. Skrattar bäst som skrattar sist...

Nu måste jag bara få tag i novellsamlingen Troll och människor också! Den med Bortbytingen...

Hornblower-böckerna av C S Forester

Det var någon gång i grundskolan som jag upptäckte kadetten, löjtnanten, kaptenen m.m. Horatio Hornblower. Och när jag nu läser om de första böckerna i serien upptäcker jag att jag gillar C S Foresters berättarstil. Hornblowers hårda arbete till sjöss och inte minst hans motgångar och bittra besvikelser skildras initierat och engagerat. (Sen går det förstås alltid väl till sist, enligt uråldriga regler för hur en hjälte ska vara).

Men det kan inte hjälpas - det är alltid roligare att som i Kadett Hornblower läsa om en ung, fortfarande lite hunsad mans försök att sträva uppåt än, som i Lord Hornblower, om en etablerad, ärrad kommendörkapten.

Gott Nytt År 2008 med Torgny Lindgren

Nej, jag har ännu inte läst den. Men snart måste det ske: Norrlands Akvavit!