Selma Lagerlöf (150 år i år) är allt en rasande skicklig novellist! Jag läser nu om hennes samling "Osynliga länkar", där både hennes kanske mest berömda novell, Gudsfreden, och en mer lågmäld ironisk novell, Morbor Ruben, fängslar mej något alldeles enormt. Vilken berättare! Vilken teknisk skicklighet och vilken förmåga att hitta stoff!
Egentligen är Lagerlöf novellist även i sina romaner. Varje kapitel är ofta möjligt att läsa som ett avslutat helt - både i t.ex. Gösta Berlings saga och Nils Holgerssons underbara resa. Noveller inom en ramberättelse - så skulle man kunna karaktärisera flera av de större verken. Hennes sista bok t.ex., Anna Svärd, har med rätta bedömts strängt som helhet betraktad (det öppna slutet gör ingen människa glad), men t.ex. inledningskapitlet Karlstadsresan är helt enkelt lysande som novell betraktat!
Men som sagt, nu är det Osynliga länkar som gäller. Vilken variation, vilken berättarglädje! Göran Hägg har hjälpt mej att upptäcka långnovellen Dunungen som avslutar samlingen. Skrattar bäst som skrattar sist...
Nu måste jag bara få tag i novellsamlingen Troll och människor också! Den med Bortbytingen...
