Liljecronas hem

Läste om Selma Lagerlöfs roman Liljecronas hem och fann den bättre än förra gången. Skurken, ja, närmast hondjävulen är självaste prästfrun alias "söta mor" Raklitza Vabitz, som ger färg och spänning åt framställningen (jfr Thea Sundler i Anna Svärd). Men huvudpersonen är nog ändå "lilljäntan" som blir kamrat med prästdottern och ur vars perspektiv det mesta ses. Som vanligt är varje kapitel som en liten novell i sej själv. Läsvärd, även om slutkapitlen är lite väl sentimentala.

Vår man i Havanna

En agentroman eller närmast en skälmroman om dammsugarförsäljaren Jim Wormold som oväntat blir agent för brittiska underrättelsetjänsten.

Det påstås att varannan Graham Green-roman var djupt allvarlig och varannan humoristisk. Den här hör definitivt till den senare kategorin. Men om Green med denna bok kan sägas ha förutsett Cuba-krisen (Göran Häggs tes) vet jag inte direkt. En bra bok hursomhelst.

Trilogin om Arn

Läste nyss om Jan Guillous trilogi från millennieskiftet om Arn och kungariket Sveriges etablering (+den fjärde, kompletterande delen Arvet efter Arn). "Vägen till Jerusalem", "Tempelriddaren" och "Riket vid vägens slut" är alla utomordentligt berättande och historiskt sakupplysande. Den tendens som märks gör en inte förstämd, och även de kristna beskrivs rättvisande (en har ju t.o.m. hjälterollen!) även om karaktärsmordet på Rickard Lejonhjärta är fullkomligt förödande (troligen välförtjänt).

Särskilt "Tempelriddaren" är konstfullt uppbyggd; de tre böckerna tillsammans utgör liksom en medeltida treskeppig basilika där mittskeppet är det centrala. Trots detta blir del 3 (och 4) ingen västgötaklimax, utan Guillous bild av maktspelet under denna uppbyggnadsperiod i Sveriges historia håller läsarens intresse vid liv ända till de sista raderna.

Romerska kejsare i marmor

För den som vill återuppliva bekantskapen med de mest berömda romerska kejsarna är Viktor Rydbergs långa essä "Romerska kejsare i marmor" en mycket angenäm upplevelse, såväl stilistiskt som innehållsligt. "Sedlig idiot var han för ingen del något dumhuvud" (om Caligula) är ett av bokens berömda citat. Tag och läs!