Charlotte Löwensköld

Alla som uppskattar starka tjejer som Pippi Långstrump och Anne på Grönkulla kommer att älska Charlotte Löwensköld! Vilken brud! Som välter hela sockerskålen över hallonen bara för att göra sej omöjlig, men som är envis och uthållig i sin kärlek så att man knappt tror att det kan vara sant. Åja, sant är det kanske inte heller, men Selma Lagerlöf har verkligen återigen lyckats skapa något helt av en mängd skenbart disparata episoder. Läs Löwensköldska ringen - och sedan Charlotte Löwensköld!

Nu måste jag bara få tag i fortsättningen Anna Svärd på något sätt - så jag får se hur den humorbefriade och egenrättfärdige präststackaren klarar sej! Och vem Anna Svärd själv är egentligen...

Ringarnas herre av J R R Tolkien

Inspirerad av bokreans närmast utförsäljningsartade pris på... ja vad ska vi kalla Tolkiens epos? "Härskarringen"? "Sagan om ringen"? "Ringarnas herre"? Kanske Sagan om ringen är den benämning som kommer att överleva, även om den nyaste översättningen ordagrant följer Tolkien och kallar eposet som helhet "Ringarnas herre" och första boken "Ringens brödraskap". Är det något som blir kvar av Ohlmarks´ översättning, så är det nog begreppet "Sagan om ringen".

Hursomhelst - boken ÄR en läsupplevelse även läst i vuxen ålder. Bara man kommer in i den närmast magiska stämning som uppenbarar sej efter omkring 50 sidor. Själv läste jag den dag som natt under ett jullov i studiernas Lund, och jag måste nog säga att den film jag och Tolkien gjorde tillsammans den gången (alldeles i början av 1994) var bättre än allt Peter Jackson åstadkommit i den vägen. Tyvärr hade jag den bara i mitt huvud, och den bleknade bort med åren. Jag tvivlar dessutom på att den skulle bli lika bra om jag läste om boken idag.

Men jag ska läsa om den, absolut! Det är roligt att se hur uppskattande Göran Hägg ställer sej till den, även som ren litteratur betraktad, i sin bok Världens litteraturhistoria. Fantasyns uppfinnare, J R R Tolkien, förtjänar verkligen sin plats i litteraturhistorien. Även om jag nog tycker att en förkortad upplaga av ringberättelsen kunde vara motiverad. Med tanke på hur många andra klassiker som bearbetats och komprimerats utan större skada för innehållet. Det finns några verkligt tradiga avsnitt, t.ex. det om Lavskägge i Sagan om de två tornen...

Bokrean 2007

Det finns faktiskt en del fynd att göra på årets bokrea. Med glädje har jag köpt Göran Häggs "Svenskhetens historia", liksom J R R Tolkiens "Härskarringen" (39 kr!!!). Nordisk flora och receptbok för barn hör också till favoriterna. Liksom Narniaserien. Jag har dock avstått från att köpa en mängd krigshistoriska böcker, även om det kliat i fingrarna. Andra världskrigets förlopp - och förstas! - skulle jag som historielärare nog behöva ha bättre koll på. Och svenska slagfält... nej, det får vara. Verklighetens hemska krig i all ära, men jag föredrar nog att läsa Sagan om ringen. (Som läsupplevelse alltså).

Böcker jag läst, del 1: Författare från A till B

OBS: Denna lista innehåller endast böcker jag läst med alltmer stegrat intresse, d.v.s. böcker som jag gärna skulle läsa om och alltså i någon mening rekommenderar.

Ahlgren, Ernst: Fru Marianne
Alfredsson, Hans: Lagens långa näsa
Almqvist, Carl Jonas Love: Det går an, Drottningens juvelsmycke, Grimstahamns nybygge, Kapellet, Svenska fattigdomens betydelse
Andersen, Leif: Gud, varför sover du?
Andersson, Dan: Kolvaktarens visor, Kolarhistorier
Armstrong, Karen: Historien om Jerusalem
Augustinus: Bekännelser
Bayley, John: Iris – en sorgesång
de Beauvoir, Simone: Det andra könet
Benedictsson, Victoria: Fru Marianne
Bengtsson, Frans G: Röde Orm, De långhåriga merovingerna, Tankar vid en myrstack, Silversköldarna
Bergman, Hjalmar: Clownen Jac, Flickan i frack, Markurells i Wadköping, Swedenhielms
Björk, Knut: Den unga björk i skogen, Stigmanshövdingen på Ödmården, Profetfurstar och vardagskristna
Björk, Nina: Under det rosa täcket
Björkquist, Manfred: Eros och personligheten
Blanche, August: En prästmans anteckningar, En skådespelares äventyr, Hyrkuskens berättelser
Boberg, Carl: Hvad skall man bli?
Bondeson, August: Skollärare John Cronschougs memoarer
Bonhoeffer, Dietrich: Alltid hos dig, Efterföljelse, Liv i gemenskap, Motstånd och underkastelse
Boye, Karin: Kallocain
Brantenberg, Gerd: Egalias döttrar
Braw, Christian: Nåden och världen, I världen, I Sverige, I tiden, Till minnet, Bättre människa – bättre chef, Erfarenhetsbaserat ledarskap
Bunyan, John: Kristens resa
Buscaglia, Leo: Leva älska lära
Busch, Wilhelm: Kom hem, Ljus över korset
Böök, Fredrik: Resa i Sverige

Oron vid älven

En riktigt, riktigt bra bok är Allan Sandströms om Nils Grubb. "Oron vid älven", utgiven på Artos 2005, trodde jag länge var någon sorts kyrkohistorisk uppsats om en kyrkoherde i Umeå på 1700-talet. Och så läste jag den, och upptäckte att det var en roman, spännande som bara den! Bra gjort, Allan!

Per och Pål

Strindberg som novellist är något helt annat än Strindberg som romanförfattare. (Med undantag för Hemsöborna). De kortare berättelserna bör definitivt både läsas och läsas om.

De historiska berättelserna Per och Pål, Beskyddare, Högre ändamål och Odlad frukt är ju helt fantastiska - både berättartekniska och propagandistiska mästerverk! Det bistra konstaterandet "och det är inte ändrat än", som avslutar Per och Pål, känns ända in i själen apropå de tidlösa missförhållanden som novellerna gestaltar. Frågan är om satsen dessförinnan ("och det kan ingen människa ändra") är lika sann?

Nils Holgersson 100 år!

Grattis, Nils Holgersson, på 100-årsdagen! Eller ska vi säga 114-årsdagen, eftersom du ju i den fiktiva tiden redan var 14 år när boken om din underbara resa kom ut den 1 december 1906!

En fantastisk bok! Typiskt selma-lagerlöfsk såtillvida som den innehåller en spännande ramhandling med en mängd mer eller mindre löst inflätade episoder. (Inspiration från Kipling Djungelboken har hon ju själv medgivit). Men enligt min mening bättre än både Jerusalem och Gösta Berlings saga. Suverän vuxenbok likaväl som barnbok. Synd bara att filmen är så föråldrad - snart dags för en ny filmatisering kanske?

Dagen till ära tittar vi lite extra på 20-kronorssedlarna ("selmorna") och ropar: Hurra, hurra, hurra, hurra! Grattis Nils och tack Selma som skrev ner hans reseminnen!

Hans nåds testamente

Hjalmar Bergman hör för mej till 2000-talets nya bekantskaper. En positiv bekantskap, i huvudsak. Men Hans nåds testamente, genombrottsromanen, var en besvikelse. Den påstådda skojigheten var ganska vemodig (fast det är förstås typiskt Bergman), men själva handlingen och kärlekshistorien kändes ganska fadd och dekadent på ett föga fängslande vis. Kul 1910 kanske. För nutida läsare ganska medelmåttigt, särskilt som Bergman senare överträffat sej själv flera gånger om.

Nej, läs Markurells i Wadköping, Farmor och Vår Herre - samt Clownen Jac! Det är Bergman när han är som bäst!

Sinuhe egyptiern av Mika Waltari

Det här är en mäktig bok. Eller egentligen ganska många böcker av varierande litterär kvalitet (i den bemärkelsen lik Bibeln). Men författaren uppges vara densamme till dem allihop, nämligen den "pensionerade" läkaren Sinuhe. Och även i verkligheten är författaren densamme hela tiden, nämligen finländaren Mika Waltari.

Sinuhe intar både i prolog och epilog en desillusionerad attityd, inte helt olik Predikarens i Bibeln. Efter att ha sett och upplevt det mesta, vill han dela med sig av en ganska livstrött men ändå generös åskådning. Berättelsen är i mina ögon som mest levande i de två första böckerna - om barn- och ungdomsåren - men innehåller även därefter flera episoder av stor dramatik och stundtals komik.

Emellanåt kan dock boken kännas väl tung, inte bara till formatet utan även till själva uppläggningen. Ambitionen att skildra en hel epok (farao Echnatons och hans efterträdares) ur en enda människas perspektiv gör att det inte alltid är rätt att skönja "den röda tråden", som t.ex. en svensk författare som Selma Lagerlöf så skickligt följer, hur episodartade även hennes kapitel än kan verka ibland.

Josef och hans bröder

Böckernas bok, Bibeln själv, innehåller faktiskt en hel del rätt bra noveller! Ibland utgör de egna skrifter, t.ex. Ruts bok eller Esters bok. Ibland ingår de i en större skrift, och då är det kanske svårare att hitta igen dem.

De sista 10 kapitlen i Första Moseboken är t.ex. en sån där härlig novell, nämligen berättelsen om Josef och hans bröder. Detta relationsdrama (ja, vilken dramatik!) berättas med stor uttrycksfullhet och känsla, inte likt mycket annat jag läst. Rekommenderas även till dem som tror att de "kan" historien sedan barnsben. Kolla berättartekniken, ordvalet, tidsfärgen! Njut!