Vill innerligt rekommendera Kaj Munk och hans självbiografi "Våren kommer så saktelig". Den är ett under av berättarglädje och humor, trots att anledningen till att han redan i 40-årsåldern skriver på sin självbiografi är gränslöst sorglig (den antyds i förordet).
Även predikosamlingarna "Med Ordets svärd" och "Hoppet förbliver" (orig. "Ved Babylons elver") är klart läsvärda. Inte underligt att denne präst som pikade den nazistiska ockupationsmakten i var och varannan predikan, slutligen hittades ihjälskjuten i ett landsvägsdike.
Men, som han sa, "låt dem slå ihjäl oss på långfredagen, vi lurar dem på påskdagen!"