Inspirerad av bokreans närmast utförsäljningsartade pris på... ja vad ska vi kalla Tolkiens epos? "Härskarringen"? "Sagan om ringen"? "Ringarnas herre"? Kanske Sagan om ringen är den benämning som kommer att överleva, även om den nyaste översättningen ordagrant följer Tolkien och kallar eposet som helhet "Ringarnas herre" och första boken "Ringens brödraskap". Är det något som blir kvar av Ohlmarks´ översättning, så är det nog begreppet "Sagan om ringen".
Hursomhelst - boken ÄR en läsupplevelse även läst i vuxen ålder. Bara man kommer in i den närmast magiska stämning som uppenbarar sej efter omkring 50 sidor. Själv läste jag den dag som natt under ett jullov i studiernas Lund, och jag måste nog säga att den film jag och Tolkien gjorde tillsammans den gången (alldeles i början av 1994) var bättre än allt Peter Jackson åstadkommit i den vägen. Tyvärr hade jag den bara i mitt huvud, och den bleknade bort med åren. Jag tvivlar dessutom på att den skulle bli lika bra om jag läste om boken idag.
Men jag ska läsa om den, absolut! Det är roligt att se hur uppskattande Göran Hägg ställer sej till den, även som ren litteratur betraktad, i sin bok Världens litteraturhistoria. Fantasyns uppfinnare, J R R Tolkien, förtjänar verkligen sin plats i litteraturhistorien. Även om jag nog tycker att en förkortad upplaga av ringberättelsen kunde vara motiverad. Med tanke på hur många andra klassiker som bearbetats och komprimerats utan större skada för innehållet. Det finns några verkligt tradiga avsnitt, t.ex. det om Lavskägge i Sagan om de två tornen...
No comments:
Post a Comment