Läste nyss om Jan Guillous trilogi från millennieskiftet om Arn och kungariket Sveriges etablering (+den fjärde, kompletterande delen Arvet efter Arn). "Vägen till Jerusalem", "Tempelriddaren" och "Riket vid vägens slut" är alla utomordentligt berättande och historiskt sakupplysande. Den tendens som märks gör en inte förstämd, och även de kristna beskrivs rättvisande (en har ju t.o.m. hjälterollen!) även om karaktärsmordet på Rickard Lejonhjärta är fullkomligt förödande (troligen välförtjänt).
Särskilt "Tempelriddaren" är konstfullt uppbyggd; de tre böckerna tillsammans utgör liksom en medeltida treskeppig basilika där mittskeppet är det centrala. Trots detta blir del 3 (och 4) ingen västgötaklimax, utan Guillous bild av maktspelet under denna uppbyggnadsperiod i Sveriges historia håller läsarens intresse vid liv ända till de sista raderna.
No comments:
Post a Comment