Mitt första möte med Gilbert Keith Chesterton var hans bok Orthodoxy på originalspråket, hittad på nätet på Project Gutenberg. En fantastisk läsupplevelse - det slog gnistor om både språk och tanke.
Visst, någon gång skruvar han sina skenbara paradoxer något varv för hårt, men det är inte bara ordvrängeri han sysslar med. Chesterton är språkkonstnär, och han gör inga försök att dölja att han är filosofisk och teologisk amatör. Men han fångar strömningar i sin egen tid (1908, snart 100 år sedan) som till förbluffande stor del fortfarande är aktuella och satt sin prägel på det gångna seklet.
Egentligen gäller detta lika mycket föregångaren Heretics (Heresier), som tyvärr aldrig översatts till svenska, men vars uppgörelser med vännerna H G Wells och Bernard Shaw hör till det kvickaste jag någonsin läst. Åtminstone Shaw får verkligen smaka sin egen retoriska medicin.
Det jag beundrar Chesterton mest för är hans oförbrännerligt goda humör, som inte sviker honom ens i de hårdaste diskussioner. Om ordet "vänsäll" någonsin varit på sin plats, så är det i fråga om Chesterton. Men vänskap innebar för honom livligt meningsutbyte, inte bara artigt medjamsande. Han kunde gå till attack, kraftigt t.o.m., men utan avsikt att såra och döda. Tvärtom: han debatterade för att vinna inte bara diskussionen utan även sina motståndare. I det är Chesterton ett föredöme för oss alla.
No comments:
Post a Comment