Herman Wouk lärde jag änna genom de klassiska världskrigsskildringarna Krigets vindar och Krig och hågkomst (böckerna, inte TV-serien). Men hans genombrottsroman, Myteriet på Caine, har jag inte läst förrän nu.
Även den utspelar sej under andra världskriget. Fartygschefen på minsveparen Caine, kapten Queeg, är en fantastisk pedant som nervöst rullar små stålkulor mellan fingrarna. Den stora, allmängiltiga frågan är i vilket fall det är moraliskt försvarbart att göra uppror (alltså i sjösammanhanget "myteri"). När blir ens chef så vrickad att han måste avsättas?
Det moraliska problemet tillsammans med den bitvis tragikomiska skildringen av profilen Queeg är bokens stora behållning. Den är föralldel inte heller dålig som utvecklingsroman eller kärleksroman, men just frågan om gott och dåligt ledarskap samt om underlydandes ansvar lämnar mej som lärare och förälder ingen ro. Var går gränsen mellan sund disciplin och pedantisk kontroll, mellan vettig, frivillig underordning och idiotisk, blind lydnad? Läs Myteriet på Caine och begrunda!
No comments:
Post a Comment