Eller "Odin den Ivan Denisovitj", som den heter på ryska. Med ryska mått mätt endast en novell - med mina mått mätt en alldeles lagom lång roman, som uppfyller alla de klassiska kraven på tidens, handlingens och rummets enhet.
En underbar bok som man gärna läser om. Med djup inlevelse varje gång. Kanske är det min norrbottniska bakgrund som gör att jag vid läsningen erfar arbetslägrets isande vinterkyla med hela min mentala hud?
Det är en märklig prestation av Aleksander Solsjenitsyn att sätta Stalins fångläger i förfärande blixtbelysning genom att skildra "en nästan lycklig dag." En av de tretusensexhundrafemtiotre dagarna...
No comments:
Post a Comment