Efter att ha läst klassikern Spionen som kom in från kylan var det med stor förväntan jag slog upp John le Carrés nyare bok En perfekt spion.
Tyvärr kunde jag snart konstatera att le Carrés litterära ambitioner lett honom vilse. Vart hade den effektiva knapphet försvunnit som kom Graham Greene att rosa debutverket så entusiastiskt? Vart hade respekten för läsarens tid och ork tagit vägen? Vad får en författare att på 500 sidor berätta en historia som egentligen bara behövt hälften för att gå fram?
No comments:
Post a Comment